torsdag 19 augusti 2010

Kampen om rättvisa

Det finns en bok som heter "Att leva ett liv, inte vinna ett krig." Vi krigar ständigt för våran existens. För hur vi ser ut, vad vi har för värderingar, kön, sexuell läggning, ekonomi, sjukvård, boendebristen, ålder, personlighet, politisk syn, rättigheter, ursprung, fattigdom, krig.

Vi är alla så olika, och den offantliga bristen på respekt gör det omöjligt att bygga någonting hållbart och rättvist att stå på. Istället faller vi tillsammans sakta men säkert på idiotiska grunder. En ohållbar situation som leder mer och mer till hopplöshet och orkeslöshet.

Att inte kunna gå utanför dörren pga hur en ser ut, vem en håller i handen gör kriget fientligt och till ett förfall som bryter ner varandra istället för att ens kunna existera. För att ens kunna leva ett värdigt liv, för att ens kunna existera. Ett rättvist liv, är nyckelordet i maktens händer. Trots möjligheterna som faktiskt finns idag så står det still. Vad beror det på? Det finns tusen anledningar till det som leder oss tillbaka till dag 1 på jordens marker. Vi har krigat med varandra sen urålderns tider och bara låtit det eskalera. Ohälsan bland folk idag är värre än någonsin. Självmorden ökar, hatbrotten, våldet och våldtäkterna, fattigdomen, rasismen blir mer och mer vardag. Brist på resurser gör att människor i kris inte har någonstans att gå. Alternativen blir mindre och mindre och svårare och svårare att få hjälp med. En undrar vad som egentligen står i de mänskliga rättighets-papprena. Att inte ha rätt att leva sitt liv känns inte som en mänsklig rättighet. Det är däremot verkligheten för många.

Hur ska vi kunna ta oss ur denna onda neråt-cirkel? Jag anser att det är en hopplös fråga. Vi har inte resurserna, inte viljan, inte sammanhållningen och respekten för varandra som krävs för att ens kunna ta första steget. Vi är alldeles för många och alldeles för få. Revolution är ett ord som existerade på 70-talet men klingar fult i mun idag. De mänskliga rättigheterna ligger inte i de utsattas händer, utan i maktens stora hand. Respekt och vidsynthet är en fråga som ligger långt ner på listan av vad vi ska lägga vikt på. Vi förskjuter att det väger mest.
Jag blir trött och hopplöst inställd.

Jag är cynisk, kokande förbannad och kämpande utan ork. Om vi, om jag ska överleva kriget är revolutionen ett måste. Tiden försvinner ifrån oss. Vi tar tillbaka makten med vapen och vilja och genom icke-accepterande av den blodiga vardagen. Paws up!

Titeln till boken jag nämnde i början är döpt till "Att leva ett liv, inte vinna ett krig".
För mig är det "Att kunna leva ett liv och vinna ett krig."
Det borde stå på alla våras läppar. Show me your teeth.

1 kommentar:

  1. hej och hå vad det går. du skriver som en atombomb. helt fantastiskt. en får revolutionspirr. ja ja ja let's do it! <3

    SvaraRadera