torsdag 18 augusti 2011


En dag vill jag bli en rockstar.

onsdag 2 mars 2011

25/12 2010

Nej. Det här var inget för dig. Du hör inte hemma här.
Det här är inte din värld.
Du ska vila, du ska få ro.
För all kärlek som du fött och alla toner som du mött,
är tårarna i mig. Saknaden av dig.
Men livet är sig likt.
Döden går bredvid och jag väntar ut mitt liv. Väntar ut min tid.

Jag ska vila där du sover.
Där dina ögon glittrar och inte gråter.
För vi kämpade och vi slogs
Du gick framför och jag höll hårt i min pistol
Du gjorde allting rätt,
du ska ha och förtjänar lugnet.

Fredrik du var aldrig ensam
Jag letar efter dina spår när du går
Jag håller i din glödande cigarett när du tar ditt sista steg
Jag står bredvid och kommer efter
Håll en plats för mig
Du är inte ensam
För jag dör med dig

Du gjorde allting rätt
Vila nu Fredrik
Du ska aldrig mer bli trött.

lördag 22 januari 2011

Sunset bitch

Igår var en konstigt fin dag. Tårar överallt och i hela mitt ansikte för jag saknar honom så mycket, och såg honom framför mig under hela begravningen. Kommentera, skratta, klaga. Viska och smyg-skoja med mig längst bak i kapellet. Vi skrattade och rökte och hängde i vår egna alldeles sjuka värld. Den friheten vi hittade med varandra finns bara i mitt huvud nu.
Fick jag hälsa på dig skulle jag ta med mig pinnar och skratt och stolthet och glädje över att du till slut vann över helvetet. Och du vet att jag helt och hållet är på din sida tönt-F.
Så såg jag din fina, fina. Din tjej. Hennes sorg och hennes styrka. Hennes stora hjärta och varma, fantastiska själ. Hon är ett stort avtryck i mig. Någon helt speciell, precis som du.
Trodde att jag skulle kunna skriva, men fan vad jag saknar honom.
Det får bli sen.

söndag 9 januari 2011

Ett liv

Min vän dog för nästan en månad sen.
Han blev sjukare och sjukare för ett år sen när han skaffade hjälp. Han har mått dåligt sen han var liten men har aldrig lyckats försvinna på 35 år och många misslyckanden som han själv kallade det.
Jag skaffade också hjälp för ett år sen. Det var då jag träffade honom. Jag har också blivit mycket sämre och höll själv på att dö för några månader sedan. Mitt första försök.

Jag har tänkt på vad som gör att en blir sämre när en tar tag i problem och letar efter hjälp sen han försvann. Det finns inte mycket bra hjälp där ute, jag har bara varit med om hjälp till ett visst plan men aldrig tillräckligt. Och jag har fått den så kallade bra hjälpen.
Kanske att det har att göra med att demoner och ångest blir lagda på bordet och blir synliga som gör att en blir sämre. Då kan en inte gömma sig. Då finns det på din näthinna. Då kan inte ångesten, problemen gömma sig, utan tar istället över din hjärna. Ovissheten gömmer men en glömmer inte och till slut bankar det för hårt.

Kanske att en blir sämre av att veta att en är mer söndertrasad än vad en velat tro innan. Kanske att det för med sig botten och hopplösheten. Att inte bli bättre trots proffessionell hjälp som det heter. Att få sina misstankar om meningslösheten bekräftade. Att ha en magkänsla som säger att det kommer att vara såhär och som prompt stannar kvar.
Att bli hetsad till att försvinna på ställen där självmordet och försvinnandet ska vara omöjligt. Att det är där det händer.
Att veta vilket rum det var i utan att veta.
Att det finns ett öde.
Att förlora verkligheten.
Att leva i en lögn.
Att leva lagom i landet lagom.
Att allt hände samtidigt för dig oss.
Att vi var tillbaka efter flera månader, bara två dagar efter varandra.
Att vi fick hjälp på samma ställe.
Att vi följde varandra utan att det var planerat.
Att jag smsade dig samma dag.
Att prata om alla förbjudna ämnen utan skam och utan krav och utan lagom.
Att vara precis som någon annan.
Att befinna sig i samma helvete.
Att veta utan att veta.

Jag tänker på dig varje dag.