torsdag 25 februari 2010

En brutal verklighet

Det råder brist på många sätt i Sverige idag. Det finns inte resurser för människor med stora problem. Det finns inte hjälp för människor som är själsligt handikappade.

En måste kämpa för att få luft att andas när en inte kan kämpa.
En måste vara övermänsklig och klara mer än vad en klarar.
Hur?

Det är en brutal verklighet att leva i när en inte är en egen individ. Du måste i dina mörkaste stunder kämpa dig igenom det, i alla fall tills de auktoriteter som sitter inne med makten bestämmer sig för antingen eller. Som om de snurrar på ett mynt och du förlorar alltid eftersom det av någon mystisk anledning alltid lyckas bli krona istället för klave.
I dina mörkaste stunder, i det svartaste svart är du en massa, du är statistik.
Du är inte en egen individ.
Du är inte en människa, du är en siffra.

Det har gått väldigt fel det här. Blått är inte min favoritfärg.

2 kommentarer:

  1. elin håkansson25 februari 2010 04:03

    Oh Rosanna Du har så rätt...det är den brutala verkligheten att det finns inte nog resurser.
    Jag visste att det skulle bli så här när den nya reformen kom. Jag kunde inte ställa upp på det, däför slutade jag arbeta inom mentalvården ( det gjorde ont eftersom jag alltid älskat mitt yrke) och började arbeta som lärare istället. Men jag ville finnas där om någon behövde mig så jag är tacksam för de år som jag har varit kontaktperson inom psykiatrin. Kanske, förhoppningsvis har det betytt något för någon.
    Kanske kan jag fortfarande betyda nåot för någon....önskar jag kunde hjälpa dig att "andas" när det är som svårast. Önskar att jag kunde svara på din fråga ...Hur?
    Kram Elin

    SvaraRadera
  2. Hur,,, ja det är baske mig en bra fråga. Tror att den enda anledningen till att vi inte är ett land som består av 100% självmord är den enkla anledningen att vi trots allt finns för varandra. Familjer brister och sociala nätverk men på något sätt så har en alltid någon, oftast, förhoppningsvis. Du har det framförallt i två bastanta tjejer som inte backar en centimeter och låter dig andas. Och vill hjälpa dig att andas. Sen har du ett vackert band av några fetton som även där vill finnas. Ibland får det vara svårt att andas. För sen får man en paus innan allt börjar om. Älskar dig

    SvaraRadera