fredag 5 februari 2010

Punk is my revolution

Jag har precis tittat på dokumentären Punk Attitude och det börjar bubbla i mig av att hamna rätt, hitta mig själv och vara supernyfiken.

Det är folk från olika band, allt ifrån New york dolls, MC5, Xray-Spex, Sex pistols till Black Flag och Agnostic Front som berättar vad punken är, har gjort, gör och vad den betyder. Det är om deras historia och våran. Även poeter, filmare, fotografer och folk från olika punk-tidningar är med och berättar om punken.

De berättar om hur band hatade varandra, hur folket hatade banden, hur band älskade varandra, hur folket älskade banden. Om det perversa, det provokativa, det rebelliska och revolutionära. Allt det dom gjorde som att knarka, slåss och göra det totala upproret genom att ha attityden "vi bryr oss inte" samtidigt som de kunde vara väldigt politiska och engagerade aktivister. Punk-aktivister. Så otroligt intressant och träffande.

Det träffar mig verkligen då jag själv spelar i ett punkrockband. Då jag själv har samma intentioner som några av de banden hade, blandat med ilska och aggression och kärlek. Jag känner mig som en blandning mellan den misära, destruktiva knarkpunken och den som ville göra skillnad och använda musikupproret till något större, öppnare och fungerande.

Det träffar mig också då jag kommer ifrån en riktig punk-släkt med en farsa som var en av de första i lilla staden Växjö som gjorde punkupproret tillsammans med sina syskon. Han piercade båda näsvingarna och örat själv eftersom det inte fanns något annat sätt att göra det på, och hade en kedja mellan näsringen och örat. Han hade en stor svart hatt på skallen med ett lila band runt och en svart kappa över sina trasiga och säkerhetsnålade kläder. Hans bröder såg likadana ut. Piercade sig själva, tatuerade sig själva och hade allt ifrån säkerhetsnålar i huden till väckarklockor dinglandes i örat. Jag älskar det ut i fingerspetsarna och känner hur det också finns i mitt blod.

Punken är ett sätt att få vara sig själv på och att få göra uppror mot det som inte står rätt till. Att få skrika auktoriteter i ansiktet att de har fel och att vi inte tänker ha det såhär. Att vägra och våga.

Mitt absoluta favoritband heter The Distillers och är min generation av punken. Sångerskan i bandet heter Brody Dalle och är min hjälte. Hon är bruden som växte upp i en familj som bestod av alkohol och säkerligen droger, misshandel och pengabrist. Hon är bruden som blev kickad från skolan när hon var 13 och skickades till en katolsk skola för brudar. Hon var den på skolan som för fri abort medans dom andra var emot. Hon är den som knarkade genom sin tonårsgång och långt in i sitt vuxna liv.

MEN. Hon är också den som tog sig ur drogerna med en sönderfrätt näsa som ärr, den destruktiva familjen, hennes destruktiva kärleksförållanden, hennes cutting, OCH skaffade en egen familj. Världens finaste med en liten Camille, en make vid namn Josh och en nyinskaffad hund. Hon lever livet och är störst, bäst och vackrast. Hon är banne mig bruden som levt i avgrunden men som nu befinner sig högst upp i San Fernando Valley. Hon är hoppet och tron i världens bästa punk-blandning. Det är förövrigt hon som finns högst upp på min bloggsida. Inspirationen i mitt liv som ni förstår.

Det är inte konstigt att jag är så besatt och inpräntad av hopp och revolution. Det är precis det punken är. Hopp, revolution och möjlighet till förändring. Den förändrar folks liv än idag, precis som den gjorde på 70-talet. Den öppnar upp ögonen och väcker oss ur den passiva sömnen och den är så mycket mer än musik. Den rör, berör och tröstar.

Den pumpar i mitt blod. Punken bubblar i mig.
Punk is my revolution.

1 kommentar:

  1. elinannikahakansson@hotmail.com6 februari 2010 08:25

    Hej igen Rosanna
    Jag ser alltid fram med förväntan över ett nytt inlägg från Dig...och idag kom det.
    Jag förstår att du är engagerad i det du gör och tror på det. Du är modig som vågar "sticka ut" och stå för det du tror på.
    Jag log lite för mig själv och kunde se Brynolf framför mig i sin ungdoms glansdagar. Han var en riktig revolutionär...Modig som vågade stå för det han trodde på då och modig som vågar stå för det han tror på idag.
    Vet du vad Jag tror du har underbara föräldrar och är det några som förstår dig så måste det vara de.
    Du är också modig Rosanna (förstår nu varifrån den ådran kommer:))
    Du tror på det du gör just nu i livet och du är modig nog att stå för det.
    Med åren förändras vi människor och jag kan bara tänka mig så engagerat och modigt du kommer att jobba för det som kommer i framtiden.
    JAg tror på dig
    Kram till Johanna och dig från Elin

    SvaraRadera