Jag får ofta höra av folk som inte lever som jag att "de inte har något problem med folk som mig och att en måste få leva som en vill och att folk har många vänner som lever som jag gör och att de älskar de människorna väldigt mycket." Precis som att det skulle vara något privilegie för mig att leva som jag gör.
Jag finner det mycket konstigt att människor med en heterosexuell läggning tycker sig ha rätten att uttala sig om levnadssätt som inte de lever. Att de på något sätt lever ett liv som är rätt och bättre än mitt. Att många ifrågasätter mitt levnadssätt när det fungerar precis som för vilket par som helst - jag och min brud delar på såväl praktiska som känslomässiga problem och ickeproblem om ni förstår vad jag menar. Vi delar på hyra, mat, diverse möbler och inredningssätt, kompromissar och löser livet på ett sådant sätt som vilket annat par som helst. Vi kysser varandra, ligger med varandra, älskar, hatar, bråkar, stöttar varandra och finner våra vägar i livet tillsammans.
Och visst, det är ett privilegie för mig att har kärlek i mitt liv. Men det är inte ett privilegie för mig att behöva kämpa för självklara rättigheter inom det här området. Som att till exempel hela tiden bli ifrågasatt, inte få ingå äktenskap och inte få adoptera vart jag än flyttar i världen. Att hela tiden bli behandlad som ett undantag gentemot normen. Kärleksnormen är väl att vara lycklig med någon som får det att pirra i hjärtat och i själ? Jag tycker visserligen att normer är ett fundamentalistiskt påhitt och något väldigt och verkligt destruktivt och att kärlek måste få vara något individuellt, precis som med allt annat. Varför ska jag då som lever i ett homosexuellt kärleksförhållande bli sedd som någon utanför och inte helt rätt? Och kom inte med någon usel bibel-vers som tolkas på tusentals olika sätt. Jag vet mycket väl vad religion gör med den här frågan.
Jag accepterar inte att vara ett undantag och någon med lägre rang. Det har jag aldrig gjort. Jag lever mitt liv precis så som jag vill leva det och det kommer jag göra tills världens undergång.
Men jag kräver en förklaring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I hear ya gaaalfriend. synkade? Nej inte så värst. puss
SvaraRaderaEtt försök till förklaring är ju att det tar tid för samhället att ställa in sig på att tycka att ditt val är "normalt" (vad det nu betyder). När dina föräldrars generation växte upp blev de undervisade om att homosexualitet var en psykisk sjukdom som kunde botas precis som vilken annan sjukdom som helst. Om du hade levt på din mormors tid skulle du ha riskerat att hamna i fängelse för ditt livsval. Och det hade ju inte så mkt med religion att göra - tänk själv att i Darwins teorier finns inte heller någon vettig förklaring till varför vissa föds som homosexuella. Och Darwin är ju nästan så långt från den kristna tron du kan komma. I det perspektivet kan man ändå tycka att världen har kommit ganska långt, eller hur? Det tar tid att ändra på folks attityder, men det är nog ändå en av de snabbaste attitydförändringarna som någonsin ägt rum i världen. Att sedan vissa kan ha åsikter om sådana saker som adoption får du nog bara respektera, precis som du kräver att andra ska acceptera dina åsikter. Och kanske folk stör sig på att du kysser din flickvän på stan. Men just de personerna stör sig förmodligen även på att hetero-par visar sin kärlek öppet. Som avslutning vill jag säga att jag beundrar dig för att du orkar kämpa - Marie
SvaraRadera