torsdag 11 mars 2010

Farmor.

När jag startade den här bloggen så gjorde jag det för min egen skull och för att ge folk ett nytt sätt att tänka och se saker. En ny möjlighet till förändring helt enkelt. Jag lovade mig själv att inte skriva alltför personligt och alltid ta in det samhällskritiska i mina texter.

Ikväll tänker jag dock skriva om min farmor. Om tryggheten, storheten och kärleken. Någon högst personlig. Hur lyckligt lottad en är som har en sån när och kär människa i livet. Att dela minnen med, att växa med, att lära av, att finna trygghet hos, att finna styrka hos. Hur vi kan sitta och prata i timmar och timmar ända till halv tre på natten om allt. Svåra som lätta. Hur vi kan bearbeta och förstå historia och nutid tillsammans. Hur vi bygger upp varandra och förstår allt som har varit och allt som är. Att få perspektiv.

Jag tänker på hur otroligt värdefull hon är. Hur livsviktigt det är att ha någon som förstår mitt i allt kaos. Hur det kan vara på liv och död att ha en sådan människa hos sig i disfunktionella sammanhang, uppväxter och relationer. Hur det kan ta år och dagar att förstå det hon alltid har pratat om och förstå att hon har rätt. Och lättnaden när den insikten sakta faller på plats i en. Det borde vara lag att ha en sån människa i sitt liv.

Så himla många som kämpar sig igenom sitt liv på alla plan. Med pengar, mat, psyke, hälsa, missbruk, diskriminering, våld, fanatism, övergrepp och allt därimellan. Och så himla många människor som tar sig igenom livet utan den där andningspausen som jag har hos min farmor. Så många som tar sig igenom den hårda verkligheten helt själva. Hur går det till? Ni har all min respekt som klarar av det. Ni är starkare än Pippi Långstrump världens starkaste kvinna och ni förtjänar all respekt och all hjälp ni behöver. För det är inte lätt. Det har jag redan som en 23 år gammal kvinna fått uppleva.

Jag blir en ny människa när jag är hos min farmor. Hos henne finns styrkan och hoppet och kärleken. Hon är min längsta bästa vän. Och en så högt älskad av en liten vilsen tjej som blir varm i hela hjärtat av hennes trallande och vislande i köket. Som blir klok av hennes erfarna stora ord och erfarenheter. Hennes kunskap. Hennes nyfikenhet och engagemang. Hon är den perfekta blandningen med det största hjärtat.
Jag vill bli som min farmor när jag blir gammal.

3 kommentarer:

  1. jag älskar att du har henne i ditt liv.

    SvaraRadera
  2. rosen du är väldigt fin.

    SvaraRadera
  3. jag kan verkligen föreställa mig dig som en sån där vis och trygg farmor. dit en kan komma med alla världens tyngder och bara bara vara. släppa allt. om du vill så kan vi vara mormor/farmor-bästisar och dricka kaffe för evigt i varandras kök, prata om viktigheter och banaliteter och match-makea våra barnbarn.
    wouldn't that be nice?

    (förresten så händer det nya, fina och läskiga saker i mitt liv som jag måste få vädra med dig. skriv snart så jag kan skriva tillbaka. eller så kanske jag kan skriva ändå..? det var ju en tanke...)

    PUSS!

    SvaraRadera